Whisper (2007)

“10-åriga David blir kidnappad i sin lilla hemstad i New England. Men snart kommer kidnapparna ångra den dagen de beslutade sig för att kidnappa honom…”

(- filmtipset)

Idén till manuset var säkert god- onda barn kan bli riktigt obehagliga på film. Tyvärr är det ett väldigt dåligt resultat då det framstår som ett manus som inte blev klart, men eftersom man hade bråttom att få släppa filmen tänkte man att det fick duga.

Dagens bittra sanning: det duger inte. Alls. Det är nämligen en alldeles för förutsägbar och platt story. Karaktärerna är sedan väldigt intetsägande, de presenteras så ytligt att det inte går att känna sympati för någon av dem. De agerar också på tok för ologiskt för att jag ska kunna köpa det. Och som grädden på moset tolkas de riktigt uselt av en rad seriseskådisar, vilka förvisso funkar bra i sina respektive serier men knappast på film. Josh Holloways försök till desperata skrik ringer fortfarande i mina öron, och tro mig: det är ett avskyvärt ljud!

Faktiskt, så är nog de där uselt agerade skriken vad som kommer ge mig mardrömmar. I övrigt är filmen nämligen inte ett dugg spännande, äcklig eller obehaglig på något sätt eller vis. Redigeringen ser dessutom ut som iPhoto-bilder man gör klart på fem sekunder per bild. Och inledningen samt de sista 10 minuterna sänker i all sin uselhet betyget ännu mer- en bra inledning är jätteviktig för mitt helhetsintryck av en film, dessutom har en riktigt ful scen från slutet etsat sig fast på min näthinna och det går inte att komma undan med.

Betyg: 1/5

I’m so happy that you’re coming out to play, now I’m only one cocaine decision away.

Hej bloggträlar!

Jag skulle ju berätta för er om den däringa drogen jag återupptäckt, så jag gör ett försök att formulera mig trots att det är mitt i natten.

KOFFEIN I FORM AV FEMME NATURAL BOOST. 

Den här bilden har jag stulit. Tänker inte säga varifrån, haha!

Koffein i energidrycker är inget nytt för mig, jag har knarkat detta sedan år 2007 då jag, efter åtskilliga år med hetsätningsstörning som gjorde mig till gödgris, hårt & skoningslöst fastnade i bulimi (är frisk numera) och önskade pigga upp mig på sockerfria energidrycker varje gång jag under svältperiod drabbades av hungersnöd. Koffein i kaffe är heller ingen nyhet för mig, detta har jag inmundigat sedan jag var 15 eller möjligtvis 16 år- är man född i Norrland  så är man. Men. Jag brukar få ont i både huvud & mage av att dricka kaffe + i stort sett alla energidrycker som finns på marknaden, dessutom brukar jag bli illamående. Jag tippade på att det kanske kunde vara det kemiskt framställda taurinet som orsakade dessa problem vid inmundigande av energidrycker och jag tror att jag inte är helt ute & cyklar vad gäller detta tippande (nej, det finns inga bevis som stödjer att taurin är farligt men förstå att människor reagerar olika på olika substanser) eftersom jag förra veckan intog så väl White Tiger Slim som Femme Natural Boost utan att drabbas av dessa symtom. Fråga till klassen, vad saknar båda i sitt innehåll? Rätt svar: taurin.

Inget taurin tycktes alltså vara detsamma som inget illamående. Femme Natural Boost visade sig dock vara det allra bästa alternativet. Så som jag reagerade på denna dryck har jag inte reagerat på någon koffeinhaltig dryck tidigare: jag kände mig hög på ett mycket trevligt sätt (på 425 ml Red Bull blev jag en gång smått hög, men på ett obehagligt snedtrippande vis). Jag blev inte bara en aning piggare, nej, jag blev mycket piggare och fick behagliga små kittlingar i huvudet. Dessutom blev jag väldigt glad, så pass att jag dansade runt i hela lägenheten och kände mig alldeles andligt upplyft. Såg på världen med helt nya ögon. Allt detta skulle kunna jämföras med ett milt rus av typ mefedron, fast utan de otrevliga biverkningarna. Det hade inga biverkningar alls, faktiskt, vilket ju annars brukar vara fallet för mig. Och vet ni vad? Det smakade gott också. På riktigt! Ja, den enda energidryck som annars smakar gott, på riktigt, är ju Power King White Cola. Men den innehåller både stora mängder socker & det för jävliga taurinet, och inte fan ger den något ordentligt rus heller. Och eftersom taurin i energidrycker inte heller bevisats ha några positiva effekter på ens pigghet vs. trötthet, kan man ju lika gärna vara utan.

Slutsats: mera Femme Natural Boost skall jag köpa. Sedan tycker jag absolut att det är skittöntigt att de vänder sig specifikt till kvinnor (som om inte också män skulle ha intresse av att dricka nyttigare energidrycker, behövs väl inga jävla könsspecifika drycker när det gäller hälsa men lik förbaskat ska typ all hälsoreklam vända sig till kvinns) och p.g.a. detta låter sin förpackning vara rosa, för alla vet vi ju att ALLA  kvinnor bah elzzzkar råza- om du nekar till att avguda denna färg är du icke kvinna!!!!… men jag tänker köpa drycken i alla fall, ty jag behöver knarka lagligt. Så det så! Synd bara att jag, som det ser ut, måste åka till päckel-Solna för att köpa dem. Skulle föredra att aldrig behöva sätta min fot där igen.

Jajaja. Över & ut, skaffa dig ett skjut!

Crazy, Stupid, Love. (2011)

“En vardagkväll som alla andra får Cal en obehaglig överraskning. Hans fru Emily vill skiljas. Medan Emily genast får uppmärksamhet av kollegan David har Cal svårare att gå vidare. På en bar där han försöker dränka sina sorger träffar han Jacob, en kvinnotjusare med alla de rätta replikerna, de rätta kläderna och den rätta attityden. Jacob tar Cal under sina vingar och snart är Cal en fullfjädrad casanova. Men när det gäller kärlek går ingen säker, inte ens en casanova.”

(- filmtipset.se)

Ack, vilken plåga detta var att beskåda! För det första ger inledningen inget bra intryck då den är så totalt intetsägande och ful att jag undrade vad jag egentligen valt för sömnpiller till film. Och olyckligtvis blev det mycket värre. Jodå, jag skrattade några gånger. Kanske tre eller fyra. Men sett till att filmen är nästan två timmar lång är det inte under några omständigheter ett gott betyg. Inte heller är det ett gott betyg att majoriteten av skratten skedde av ren nervositet, eller att jag var tvungen att pausa flertalet gånger för att undvika att kasta ut datorn genom fönstret.

Helhetshumorn i denna film är faktiskt så uttjatad och könsstereotyp att jag spyr lite i munnen. Visst kan stereotyper vara roliga att driva med, men då krävs det att man gör det på ett icke-stereotypt sätt (förslagsvis så rått och skoningslöst att man krossar stereotyperna totalt) samt att man faktiskt förstått skillnaden mellan att driva med en stereotyp och att rida på den. I den här filmen verkar intentionen inte vara att driva med stereotyperna, man spelar istället på dem som en komisk sanning. Typ: “Ja se män/kvinnor/losers!” När detta sedan sker typ hela tiden, blir det outhärdligt. Hade filmen bytt ut några av de klassiska män vs. kvinnor-skämten mot andra skämt eller visat att stereotyper inte alltid funkar i praktiken, hade det kunnat bli riktigt roligt.

Den dominerande känslan jag hade då jag såg denna film, var ilska. Jag var arg för att filmen är dåligt klippt, tråkig och ful. Arg för att skådespeleriet för det mesta inte känns trovärdigt och för att slutet är extremt långdraget, förutsägbart och ostigt. Ärligt talat: ser jag en enda gång till en film där någon håller ett långt jävla “feel good”-tal äks predikan om moral och sanna värden, alltmedan ungjävlarna ler på ett äckligt Hollywood-vis och den övriga publikens ögon tåras… då kommer jag att kräkas galla.

Nej, vill man se en feel good-film som inte är överdrivet stereotyp kan man välja Little Miss Sunshine istället. Och vill man se en bättre romantisk komedi, är My Super Ex-Girlfriend och (500) Days Of Summer bra alternativ.

Betyg: 1/5

Om ägg.

Hej allihopa!

Nu under påsken äts det ju en hel del ägg här i Sverige, och jag vill därför påminna er om att ifall också ni tillhör de som gärna äter ägg… snälla, välj ekologiska ägg då. Även om de ekologiska värphönsen i slutänden går samma slaktöde till mötes som burhöns & “frigående” höns (citationstecken därför att de frigående egentligen inte är så jäkla frigående), så har de det åtminstone lite bättre fram tills att de möter detta öde. De har en större yta att röra sig på, till exempel. Dessutom utfodras de med ekologiskt foder och det gör ju bara saken bättre.

“Frigående” höns.

Hur vet man då att ägg är ekologiska? Tja, förutom att kolla på förpackningen kan man också titta på ägget. Är ägget märkt med en nolla i slutet av sifferkoden, är det värpt av s.k. ekologiska höns. Jag rekommenderar för övrigt att, om möjligt, välja ägg från en lokal producent då både Kronägg & Svenska Lantägg använder sig av burhöns. Kan man undvika att stödja dem är det ju alltså bara ännu bättre!

Burhöns. Ser ju att ha det jättemysigt… 

Och du, jag lovar dig: om du har råd att köpa två kilo påskgodis till familjen, så har du råd att betala några kronor extra för eko-ägg. Du kan t.ex. köpa lite mindre godis och lägga pengaöverskottet på eko-ägg. Ärligt talat, vad är viktigast? Att du är övermätt & sockerchockad samtidigt som du sparat några kronor genom att köpa ägg från höns som har det lika trångt som sillar i en sillburk, eller att du är lagommätt samtidigt som du har gott samvete över att ha köpt ägg från höns med större rörelseyta? (Förresten så är plockgodis en skitstor miljöbov, bara ännu en god orsak till att minska på mängden.)

Anyhow, här kan du läsa mer om värphönornas levnadsvillkor:

http://www.djurensratt.se/honan-eller-agget

Till sist, så här önskar jag att det var- i hela världen. Frigående utehöns hos alla producenter. Och lite frigående barn mitt ibland dem, som kan gå i skolan och sedan gå hem och leka med djuren på gården, istället för att sitta instängda på en fabrik fjorton timmar om dagen och sy billiga kläder åt oss västerlänningar.


Nu ska jag gå och gråta lite över alla hemska slakthistorier jag stötte på när jag letade efter bilder till detta inlägg.

Hejdå.

Bildkällor: mittfridfullaliv.blogspot.se, starnoire.com, kumlanytt.se, tagaborgs.se & favoritmat.blogspot.se

Februarifittor

Hello stalkers!

Jag har glömt bort att visa er lite utefittor jag klätt mig i under februari månad, så här går vi nu. Först ut är denna (jag vet jag veeet att kvallen suger, men februarieftermiddag inomhus är inte optimal fotomiljö):

Sedan denna, där kvallen är mycket bättre. Observera förresten att alla plagg på bilderna nedan kommer från barnarbetar-H&M, förutom knästrumporna som kommer från Gina vilka ju också använder sig av barnarbetare- dock tror jag att deras workers är lite latare eftersom Ginas kläder håller sämre FY FAN FÖR DOM AZZÅÅÅÅ (usch, att skämta på det här sättet är ganska omysigt, men det är fortfarande skitroligt. it never goes out of style, liksom. kom dock ihåg att du är en bra människa om du inte handlar där!).

Nu vet ni, så ni kan börja loota eBay & Tradera för att försöka se ut som jag gör här:

Och innan någon ens öppnar käften: nej, jag äger inget strykjärn då jag inte direkt anser att strykjärn är det roligaste eller nödvändigaste att lägga pengarna på. *coolt obrydd*

En mintgrön brödrost och en pastellrosa kaffebryggare däremot… fett nödvändigt!

He Was A Quiet Man (2007)

“En kontorsarbetande enstöring blir hjälte efter att han räddat en kvinna från att bli dödad i ett skottdrama på arbetsplatsen. Vad ingen vet är att han egentligen själv velat vara den som höll i vapnet.”

(- filmtipset.se)

Den som har höga krav på specialeffekter kommer att bli rejält besviken på denna film: effekterna är nämligen inte de bästa. Tvärtom är de rätt uselt genomförda. Jag kan dock ha överseende med detta eftersom jag upplevde att det var meningen att de skulle se halvtaskiga ut, allt för att bättre kunna symbolisera huvudkaraktärens fuckade sinne. Och om inte annat bidrar de till några goda skratt.

Skådespeleriet är emellertid inte särskilt bra och det kan man inte komma undan med på samma sätt. Slater gör visserligen en nästintill perfekt huvudroll, men många andra brister i sina insatser och detta ger filmen ett stort minus. Ett plus för den instrumentala musiken däremot, den passar riktigt bra ihop med känslorna i de scener den spelas i.

I övrigt är det en intressant story som lyckas beröra mig i en andlig ambivalensorgasm av så väl medlidande som äckelkänslor inför en och samma karaktär. Storyn kan också analyseras från flera olika vinklar. Visst, slutet är inte särskilt svårt att tro sig greppa och dessutom avslöjar man rätt tidigt en betydande detalj i filmen, detta är dock inget som förstör min helhetsupplevelse eftersom jag inte tänkte på det igen förrän de sista uppskattningsvis två minuterna.

Betyg: 4/5

Bilder från en fotopromenad i Häzzelby Beach.

Jag känner att jag har försummat er läsare vad gäller mina egna foton på sistone, därför är jag glad för att jag äntligen fått tummen ur och nu laddar upp ett gäng bilder från en fotopromenad jag gjorde för cirka två veckor sedan. Kan lugnt säga att jag eeelskar (uttala ordet som en tjock förortsunge som just fått en glasstrut så förstår ni hur jag känner) att bo här i Häzzelby Beach. Närheten till vattnet är ovärderlig för mig. Synd bara att huset jag bor i är helt pekkel…

Aja meine blawgfreunder, lite senare under dagen kommer jag förmodligen (obs: kan inte lova nåt, äro mycket upptagen kvinna, därav mitt ‘förmodligen’) att ladda upp några nya självporträtt, bara för att jag är znyggazt i ztan och det är inte ni, hahahahaha! Ok, skojjah bah. Försökte provocera som Kissie gjorde under sina glansdagar, men jag vet, det funkar icke därför att you know me too well, you see right through me… förlåt. :’(

PS: Drömde att en fiktiv blawgstalker som hade förföljt mig så väl på nätet som IRL ända sedan 2009, sade till hela bloggvärlden att jag är fake. Blev då ledsen i ögat. Märklig dröm, ty om det hände på riktigt skulle jag bara skratta personen i ansiktet.

PS2: Bilderna får alltid mycket sämre kvalitet när jag förminskar dem, WHY IS THAT? Vill ni se bilder av bättre kvalle får ni kolla in på min deviantART senare, dock att det kan ta typ hundra år innan jag laddar upp fullversionerna där eftersom dA är så boring just nu.

PS3: Jag har nyupptäckt en drog som ger ett sjujävla rus. Dock helt lagligt. Mer om det senare!

Mysterious Skin (2004)

Brian, en tonåring fixerad vid historier om aliens, fick som åttaåring en blackout som kommit att påverka hela hans liv. Neil, också en tonåring, ligger med äldre män mot betalning. En dag möts deras vägar och avslöjar en skrämmande sanning för dem båda.

Redan introt till denna film fångade mig, då det är riktigt snyggt gjort både vad gäller ljus & ljud. Samma sak gäller den första scenen, vilken inte bara är bedårande visuellt utan också presenterar huvudkaraktärerna på ett bra sätt och därigenom lyckas göra mig väldigt nyfiken på den fortsatta berättelsen. Den typen av “vill ha mer”-känsla fortsätter sedan under hela filmen. Jag blev inte uttråkad en enda gång, istället tyckte jag det var jobbigt när jag var tvungen att ta en paus- i de flesta andra filmer kan jag tycka att det är skönt med några minuters bensträckare. Men ju bättre en film är, desto mer glömmer jag bort det behovet. Så man har verkligen lyckats med en film när man får en rastlös själ som jag att icke vilja pausa.

I övrigt: storyn berättas väldigt bra och lyckas beröra mig, musiken man valt är också väldigt passande för de känslor som skildras i filmen (Slowdive samt under eftertexterna också Sigur Ros! Åh!). Och även om det är ett allvarligt ämne som tas upp, så är det fint att se det göras på ett så pass djupgående sätt. Fint också att se posttraumatisk stress och sårbara män, som en variation till de otaliga filmer det finns om stökiga tonårstjejer som är självdestruktiva. Skådespeleriet är däremot inte perfekt, till exempel lämnar Michelle Trachtenberg mycket att önska.

Betyg: 4/5

Koffein = världens bästa drog.


Kafferep hos langaren med Grotesco.
Som kaffedrickare måste jag erkänna att jag ibland känner mig lite som de i detta klipp. Typ: när en vaknar och inser att kaffet är slut. Det där svarta & sanslöst goda (och bajspushane) pisset som en bara måste ha till frukost. Asså haja mannennnn, vi snackar MAJOR ABSTINENZ!

Som filmälskare gillar jag för övrigt också Tarantino-anspelningarna.

Nu ska jag dricka morgonkaffe. Herrå.

Önska filmrecensioner!

Hej läsare!

Jag tänker återuppta mitt skrivande av filmrecensioner här i bloggen, och planerar då att ha olika temaveckor där jag recenserar en film per dag på ett visst tema. Jag ska börja med psykisk ohälsa som jag själv har erfarenhet av- tanken är att det skulle kunna vara intressant att läsa recensioner ur en erfaren persons perspektiv, istället för ett mer allmänt.

Nu finns det ju som bekant ganska många filmer som kretsar kring psykisk ohälsa och därför kommer jag att dela upp detta tema i “underteman”. Först ut är Tema: Ätstörningar och här har jag redan ett gäng filmer att recensera, ni är dock varmt välkomna att tipsa mig om alla filmer ni känner till som tar upp ämnet ätstörningar.

Annars är jag väldigt intresserad av tips på filmer om flera andra psykiska problem. Tipsa mig därför gärna om alla filmer ni vill att jag ska recensera på följande teman:

- Depression
- Missbruk
- Bipolär sjukdom
- Borderline
- Psykoser, schizofreni & psykotiska problem
- Tvångssyndrom

Om jag glömt något tema som ni tycker är viktigt, hojta då till!

Folk är inte bara fixerade vid könsnormer, de saknar vanligt jävla hyfs också.

En kvinna i publiken vid Melodifestival-finalen dansade med en orakad armhåla, och någon jeppe på Facebook tyckte det var kul att lägga upp en bild med en dryg kommentar, varefter tusentals gillade och hundratals kommenterade om hur äckligt det var och att kvinnan faktiskt får tåla dessa ord om sin kropp, eftersom hon var med i TV fastän hon såg ut så där jävla ohygieniskt vidrigt ofräscht äckligt rabiatfeministiskt könsnormssyndigt ÄCKLIGT. Med en orakad armhåla, alltså.

Hanna Fridén skrev ett inlägg om saken, där hon berättar om hur hon konfronterade människorna som kommenterat bilden, och jag måste säga att jag mår lätt illa åt de resonemang som förs av de personer hon citerar: “Vi har ju bara lite roligt”, “Det är väl inte mitt problem om hon inte kan sköta sin hygien” o.s.v.. Att ni har roligt tvivlar jag inte på, men det betyder inte att ert beteende är mer okej för det. Framför allt är det inte säkert att berörda person tycker det är så jäkla roligt. Sen kan man ju fråga sig när dålig hygien blev detsamma som att ha orakade armhålor (logiskt sett borde det vara mindre hygieniskt med rakade armhålor, med tanke på att håret finns till för att skydda).

Min favorit är annars denna:

“Visst det är la inte okej att mobbas över internet, men om det är han där killen som har lagt upp det (om det inte är ett fake konto), varför gjorde han det då när de flesta är emot? Han ville ju dra åt sig negativa kommentarer. Om jag visste att det var hon själv som la upp bilden eller om jag skulle vara säker på att hon skulle se det så hade jag ju inte skrivit det. Come on… Om det hade varit hon, så hade ju bara 1/10 av de som skrivit på bilden kommenterat.”

Som jag ser det, är detta det största problemet med hela den här soppan. Att personer tar sig friheter att håna, enbart baserat på det faktum att kvinnan själv inte lade upp bilden. Man glömmer att K´kvinnan på bilden inte har något val här. Hon kan inte radera de kommentarer hon tycker är kränkande eller idiotiska. Ifall hon ser tråden kan hon inte göra någonting alls, mer än att sucka åt det. Kanske känna sig arg, kanske känna sig ledsen. Men hon kan inte radera kommentarerna och saken är även den att det som bara var menat som ‘vanligt skitsnack’ eller ‘humor’, det blir inte vilket skitsnack eller vilken grov humor på skoltoaletten som helst- det blir frustrerande nog ett skitsnack som alla kan se, inkluderat personen på bilden. Ett skitsnack som alla svenskar på Facebook kan delta i = betydligt värre än skitsnacket på skoltoan, även om tanken med båda är densamma. Det är problematiskt att skitsnacket flyttat från vardagsrumssoffan eller skoltoaletten till Internet, problematiskt att folk verkar känna att exempelvis FB är deras vardagsrum, ty de kan uppenbarligen inte hantera den känslan av trivsamhet. De inser inte när det är dags att skriftligen hålla käften och de fattar inte att textkommunikation också är kommunikation som har en impact på omgivningen.

Och åh vad jag önskar att jag kunde skylla detta på att personerna som skrivit allt H.F. citerar, bara är unga & dumma. Men faktum är ju att det finns gott om vuxna som resonerar likadant. Dessutom skulle de där ungdomarna kanske inte resonera på det här sättet om just den här saken, om inte vore det för att vuxna ständigt intalar dem att orakat är äckligt. På kvinnor, alltså. På män är det helt i sin ordning, tydligen! Det är i mina ögon mycket värre än att folk tycker att det är äckligt med orakat i sig. Det faktum att olika ramar gäller för män & kvinnor trots att båda könen naturligt har kroppshår, irriterar mig.

Sedan, alla som bah: “Det här är en sååå liten grej, hur orkar ni bryyyy er.” Alltså, har de här människorna en enda gång övervägt att detta bara är en av många pusselbitar i det pussel där kvinnor spelar på andra villkor än män? Har de en enda gång övervägt att det för många kvinnor är vardag att i större utsträckning än män bedömas och sedan också dömas för hur de ser ut? Det handlar inte bara om håret under armen (finns faktiskt feminister som rakar sig också, herre gud…), det handlar om kontexten. Det handlar om en helhet där kvinnor i större utsträckning än män bedöms för sitt utseende, där olika sociala mallar för kvinnor & män råder. Där kvinnor specifikt faktiskt får “ta det” eftersom de visar sig si, bryter mot skönhetsnormen så. Det är en pusselbit av många som ingår i ett stort jävla tusenbitarspussel, men kan man ta bort en pusselbit så har man kommit en bit på väg. För då är pusslet inte längre komplett. Varje bit som plockas bort, minskar orättvisorna, gör bilden mindre tydlig. Mindre jobbig att beskåda helt enkelt, för det är en jävligt ful bild. Det är det.

Dessutom handlar det här om hur man behandlar sina medmänniskor. Håret är i det avseendet en petitess, det relevanta är inte bara könsrollerna för män & kvinnor, det är också hur vi behandlar våra medmänniskor då vi sitter bakom en datorskärm. Håret i sig är egentligen bara en fucking fis i rymden, det har ingen relevans för någonting- det är bara det att vissa människor gör det till en så otroligt stor grej. I de flesta fall ligger dock annat än rent personliga estetiska preferenser bakom. För även om man nu verkligen bara tyckte att hår under armarna är fult, helt utan en tanke på att det sitter på en kvinna… så skulle man väl inte säga det? Ändå gör man det. Detta tyder som jag ser det på att man antingen är a) ouppfostrad och/eller saknar socialt vett samt förståelse för att textkommunikation också är kommunikation som påverkar människor, eller b) så otroligt färgad av könsroller att man skitnödigt förväntar sig att andra ska följa dem för att man själv ska slippa må dåligt över att se de hiskeliga normbrytarna. Men om vi ändå ska nämna håret i sig: det är naturligt med kroppshår, på både män & kvinnor. Get over it.

(Och åhhhh, jävlar vad jag ska spara ut mitt armhålehår nu till sommaren- det är inte bara bekvämt att skippa rakhyveln, det är också väldigt härligt att “gnida det i ansiktet” på lättkränkta får. Faktiskt, de tycker så. Även om man inte trycker armhålan i deras ansikte, så upplever de att man gjort det, för den FINNS ju där och den är, Gud förbjude, orakad.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

För mig är det en oerhört viktig fråga att kvinnor tillåts vara barbröstade i de sammanhang där män får vara det.

Med anledning av Tuttrevolutions grundare Marielle Söderlunds deltagande i Radio P4, har en diskussion uppstått kring det där med hur pass viktigt det egentligen är att kvinnor får visa sina tuttar på samma villkor. Så jag delar med mig utav några godbitar från kommentarsfältet på P4:s hemsida, samt vad jag har att säga om dessa kommentarer:

“Alla överens och jag också. Klart man inte ska vifta med brösten på allmän plats. Förstår inte varför det är så viktigt för dem? Vill dem visa upp sig kan dem börja arbeta som strippor :)”

Personlig frihet bör aldrig inskränkas, oavsett hur många som finner det bra att man förbjuder något eftersom det ju är “äckligt”, “fult” eller “störande” att se det. Frågan blir då nämligen var någonstans vi egentligen ska dra gränsen. Jag tycker till exempel att det är oerhört störande när människor tuggar tuggummi. Tvi, vad jag ryser åt det smaskande ljudet från tuggummit som arbetas mellan käkarna! Men inte ens om 90% av Sveriges befolkning skulle hålla med mig om att det är sjukt äckligt att i det offentliga “tvingas” lyssna till människor som tuggar tuggummi, skulle detta vara skäl nog att förbjuda människor att tugga på de där gelatinbitarna. Ty om lagar och regler anpassas efter vad som kan anses äckligt, fult, störande eller för sexigt, blir det i slutänden inte mycket kvar som vi får göra. Och ett samhälle där allt är förbjudet är inget fint samhälle att leva i.

Tycker man sedan att vi lika gärna kan börja arbeta som strippor, har man uppenbarligen inte förstått syftet med Tuttrevolution. Poängen är inte att vi i sexuellt syfte vill visa våra bröst- poängen är att vi vill att kvinnor ska ha den laga möjligheten att gå barbröstade i de sammanhang där män är tillåtna att göra det. Så är icke fallet idag: t.ex. måste kvinnor täcka sina bröst i de flesta simhallar, medan män i samma simhallar får visa sina = förtryck, alldeles enligt Wikipedias definition av vad förtryck är.

Om du trots denna förklaring tror att vi vill visa våra bröst för uppmärksamheten eller den sexuella spänningens skull- ja, då är du ett utmärkt exempel på varför bikinitvånget måste bort. Ty precis som övriga människor, tvångssexualiserar du oss och våra bröst. Du är också, uppenbarligen, helt okej med att denna tvångssexualisering får leda till förtryckande lagar och regler, eftersom man resonerar att “bröst ju är sex”. Men förstå då detta: den enda skillnaden mellan bikinitvång för västerländska kvinnor och slöjtvång för österländska (varav det sistnämnda är något människor ofta ser som ett givet förtryck), är att det rör sig om olika plagg som ska täcka olika kroppsdelar. Principen är i båda fallen dock densamma: kvinnor måste dölja de kroppsdelar som kan egga mäns blickar = kvinnor måste anpassa sig efter män. Och anpassningen sker på ett sätt som förtrycker den fittförsedda delen av befolkningen. Sverige vill ju gärna utmåla sig som ett jämställt land, men den här typen av bestämmelser är tyvärr inte förenlig med jämställdhet.

“Önskar att man kämpade för vettigare och viktigare saker än detta. Tycker att det är vanlig hänsyn att inte vara toppless i en simhall, om det inte är nakenbad av någon anledning. Helt OK i bastun, men baddräkt är inte helt fel tycker jag. 

Kvinnodagen på torsdag – använd den väl! Det är bara 90 år sedan vi kvinnor fick rösträtt i Sverige. Troligen hade det inte skett om inte första världskriget dödat miljoner män och ändrat samhällsförhållanden drastiskt. 

Det finns gott om viktigare saker att kämpa för: inte minst för att stoppa våld mot kvinnor, ändlösa sexistiska kommentarer dagligen (det senare minskar då man blir medelålders och “osynlig”, men jag har två unga döttrar. Hur mycket självförsvar ska de behöva träna?)

Sådana här aktioner kommer som vanligt att avfärdas med att “Kolla, tokfeminister! Det vet man ju hur de är!” Jag föredrar intelligenta debatter.”

Om du tycker att det finns viktigare saker att kämpa för, finns det inget som hindrar dig från att kämpa för dessa saker. Ditt engagemang, ditt val! Men snälla, spotta inte på vårt engagemang genom att likställa debatten med låg intelligens samt kalla vårt engagemang för oviktigt: för mig och många medlemmar i Tuttrevolution är nämligen bara kvinnobröst på samma villkor som bara mansbröst en oerhört viktig fråga, något som vi brinner för. Precis som du kanske brinner för något helt annat. Själv har jag dessutom svårt att se hur detta inte kan vara en viktig fråga- principiellt är den skitviktig! Ett samhälle som kallar sig för jämställt ska nämligen inte ge plats för särbehandlande lagar och regler av typen bikinitvång för kvinnor. Ett samhälle bör heller inte inskränka på individers frihet med ursäkten att det det man förbjuder är en typ av beteende eller utseende som kan äckla eller uppröra. Varje gång man gör det lämnar man nämligen öppet för att vidare inskränka personlig frihet, så till den milda grad att det i slutänden är förbjudet att göra ungefär allt.

Du skriver om sexism och mäns våld mot kvinnor, att dessa är viktiga saker att kämpa för. Absolut- men dessa ämnen är ju delar av samma helhet som ämnet bikinitvånget ingår i! En helhet där kvinnor dagligen förtrycks. Ibland genom sexistiska kommentarer, ibland genom lagar och regler som motverkar jämställdhet- däribland bikinitvånget som råder på många badhus. Detta tvång är dessutom något som i allra högsta grad står för sexism: kvinnor ses som varelser som finns till för att egga mäns lustar, och för att detta icke ska ske måste vi dölja de delar som kan egga = vi tvångssexualiseras och särbehandlas. De krav som finns på kvinnor att dölja olika kroppsdelar, i det svenska fallet tuttarna, spär sedan ytterligare på föreställningen om att kvinnokroppen är till för mannen och att han kan ta för sig av den bäst han vill om bara kvinnan visar “lite för mycket” av exempelvis sina bröst (kvinnan måste ta ansvar inte bara för sin egen sexualitet utan även för mannens; han anses inte kunna ta ansvar för den själv för… han är ju man). Detta synsätt kommer inte att försvinna så länge man upprätthåller dumma lagar, regler och normer som förtrycker kvinnor, varav bikinitvånget för badande kvinnor är en.

Jag är övertygad om att ifall det blev tillåtet för kvinnor att bada topless i svenska badhus, skulle den allmänna uppfattningen om att “bröst är sex” och “lättklätt är en invit” så småningom raderas från kartan. Kvinnobröst skulle fortfarande ses som något sexigt, eftersom det trots allt oftast finns skillnader mellan utseendet på kvinnors och mäns tuttar, men de skulle inte i vartenda sammanhang ses som sex. Man skulle kunna se en badande kvinna som just en badande kvinna, en somrigt lättklädd kvinna som just en somrigt lättklädd kvinna, en ammande kvinna med snygga bröst som just en ammande kvinna med snygga bröst- inte som någon vars panna det står skrivet “SEXOBJEKT, VÄNLIGEN TA FÖR DIG” på. Därmed skulle också anmälningarna om sexuellt ofredande minska. För precis som det finns kvinnor som inte kan tänka kritiskt, finns det också män som inte kan tänka kritiskt- om vi slutar intala dessa män att barbröstat eller lättklätt är detsamma som sex och en invit till sexuell aktivitet… ja, då kommer dessa män så småningom sluta tro att det är okej att ta för sig. Dessa män är dessutom inte i majoritet och säg mig: är det inte absurt att vi anpassar hela samhället efter hur en liten grupp män resonerar?

Summan av kardemumman är: kvinnor ska inte behöva ta ansvar för vissa mäns snedvridna kvinnobild genom att klä på sig- hela samhället ska ta ansvar för detta, genom att börja behandla kvinnor och män jämställt. Och det gör man inte genom att påtvinga badande kvinnor bikiniöverdelar, medan män får ha sina tuttar fria.

PS: Finns det intresse av en aktion i något av de stockholmska västerorts-badhusen? Är mycket gärna med på att samordna en sådan.

Konsumtionshysteri (eller också: nån sorts krönika om att vara fast i en failad samhällsmodell)

Nog för att också jag tycker om att köpa nya kläder & prylar, men konsumtionssamhället står mig verkligen upp i halsen ibland. När jag får sådana här mail känner jag bara ännu mer vilken hysteri det finns kring konsumtion, det är liksom det här jag ogillar så starkt med konsumtionssamhället: du ska köpa nytt hela tiden, det finns alltid ett tillfälle att handla något nytt till dig själv, partnern eller pappan. Skolavslutning? Ny klänning är givet! Alla Hjärtans Dag? Glöm inte de sexiga underkläderna till din flickvän! Nyår? Du kan absolut inte använda klänningen från förra året, eller någon annan klänning som redan finns i din garderob- du måste köpa en ny! Fars Dag? Det räcker inte med att laga middag åt farsan & ge honom ett rart litet kort, det ska vara en ny skjorta från Dressman också! Skottdagen? Lilla vän, du fattar visst ingenting… det är för bövelen inte bara en skottdag- det är en extra shoppingdag också! Och till våren måste du givetvis ha nya strumpbyxor, de gamla duger inte även om de är hela & rena… vilket de förstås sällan är. Priset på strumpbyxor är helt uppenbart inte löjligt lågt bara för att underbetalda barnarbetare sytt dem, utan också för att de består av sådant crappy material att de går sönder efter ett par användningar. Allt för att du ska vara tvungen att gå till H&M för att köpa nya. Då slinker förhoppningsvis lite fina reafynd ner i din varukorg också… för det är ju inte varje dag det är rea. Tänker du, men nog fan är det rea nästan hela jävla tiden i detta köp dig lycklig-samhälle.

I konsumtionssamhället ska du helt enkelt inte handla när du faktiskt behöver handla, eller när du känner att du verkligen verkligen vill ha något… du ska handla för att det krävs av dig, för att det hör säsongen/högtiden/dagen/samhället till. Du ska luras att tro att du verkligen vill ha saker som egentligen bara kommer hänga oanvända i din garderob eller ligga undangömda i nån byrålåda månad efter månad, år efter år. Du skall icke reflektera, bara konsumera. Och sa jag att du inte behöver handla? HA! Kedjorna kommer att försöka lura i dig att du faktiskt behöver fem tunikor från Gina Tricot, alla i samma modell fast i olika färger… hallå, det är faktiskt vår nu lilla gumman, då tar du inte fram kläderna från förra våren (de slänger du i soprummet, för de är lixxåm helt passé nu bah) utan du köper nya. Du konsumerar ännu mer, konsumerar mer än du har plats med, mer än du egentligen har råd med, mer än du innerst inne skulle vilja… men tyst, säg det inte till någon, för då kanske konsumtionen stagnerar. Så vi kallar det för att du uppdaterar garderoben istället. Detta är också ack så nödvändigt att göra i ett samhälle där status mäts i hur mycket pengar man har, hur moderna ens prylar är, vilket antal klänningar man har & hur många “vänner” man har på Facebook. Fast egentligen är allt det där bara yta. Det är bara på låtsas. Men vi fortsätter att låtsas lite till, för det är ju det allting går ut på. Att låtsas ända till vårt dödsögonblick, då vi förhoppningsvis dör lyckliga för att vi har mest saker. Och om inte, så är ju köpmännen lyckliga i alla fall. Köpmännen, som äger dig, mig & alla andra som ingår i detta fuckade världssystem. Vare sig vi vill det eller inte.

Vi tror att vi är fria så länge vi har pengar att handla för. Resa för. Leva för. Men det är en falsk trygghet, en falsk frihet. För sanningen är den att det är pengarna som håller oss fången, på alla plan. Och tar vi ett enda snedsteg får vi inte vara med & leka mer. Vi hamnar utanför & det krävs oerhörda uppoffringar för att åter komma in i det här samhället. Det här samhället där vi egentligen inte är mer än fångar & hur mycket vi än försöker köpa oss fria, så trasslar vi oss ännu längre in i fångenskapen. Men hej, vi har ju tretton nya T-shirts från Nån Kool Affär I City i alla fall. Skål!